Lite historik

Genom åren har jag kommit i kontakt och talat med många djur och deras människor. De flesta djuren har jag träffat rent fysiskt, många har jag också kommunicerat med på distans. Distansarbetet innebär att jag tar mig till ett meditativt tillstånd i mitt hem, ber att få kontakt med det aktuella djurets själ och sedan kan samtalet påbörjas. Oftast har jag då ett foto på djuret till min hjälp. Det är alltid roligt att se den som jag skall prata med.

Det här arbetet är en gåva lika mycket som det är en utmaning. Min största akilleshäl i början var: ”tänk om jag bara hittar på, att det är min egen fantasi som skapar ord och bilder.” Periodvis var jag orolig att de tvivlen skulle stoppa mig. Men jag fortsatte, mötte tvivlen och kom igenom till större visshet och insikt. Och tack vare fin respons och bekräftelse från djurens ägare, så förstod jag att det var djurens egna sanningar som kom till mig. Jag förstod också att min uppgift är att föra djurens talan och jag hade definitivt mitt hjärta med mig. Det är ju en förutsättning för ett gott arbete och jag älskar verkligen det här jobbet!

Så….alltsedan 2008, då jag startade upp min verksamhet, har jag talat med hundratals djur, mestadels hundar, hästar och katter.

Ökad förståelse

Djuren berättar för mig hur de upplever sitt liv, sin vardag – och många gånger klarnar saker och ting för deras ägare - perspektiv kan vidgas. Det kan handla om allt från att en krämpa i kroppen blir bekräftad, lösningar faller på plats till att låta en innekatt få komma ut eller en travhäst berättar att den hellre vill bli ridhäst. En hund är trött på samma gamla skogsrunda och vill vidga sina vyer, en annan kan berätta att nu får det vara slut på tävlandet. På plussidan brukar de bedyra sin kärlek till ägare/flock/ familj, berätta om godaste maten eller visa hur favoritsysslan ser ut.

Ofta märker jag hur förståelsen ökar mellan djur och människa när jag kan få hjälpa till som en länk dem emellan. Detta är också ett av mina största syften med mitt arbete.

Djuren visas mig det som känns bra och det som känns mindre bra. Många djurägare är rädda att de gjort fel på något sätt eller att deras djur inte tycker om dem. Djuren ser det inte så, de tänker inte i rätt och fel. De anklagar aldrig – berättar i stället hur de känner och om de vill att något skall förändras. Djuren vill att deras människor släpper skuldkänslor, för det är först då som positiv kraft får utrymme och ett förändringsarbete i högre riktning kan påbörjas.

Jag är tacksam för alla dessa djur och människor jag hittills fått möta och jag ser fram emot många fler.