Det började med mjölbaggar!
Jag hade läst en bok av Mia Mattsson, där hon bland annat berättade hur hon talat med och lyckats flytta myror. Så jag tänkte,  varför inte…….?

Mjölbaggarna var många och väl utspridda i lägenheten. Och efter två, tre grovrengörningar som endast resulterade i ”nya små besök”, insåg jag att det var dags för samtal med de små rackarna! Eftersom Mia visat mig vägen, så hade jag hälften vunnet; jag trodde på det. Jag visste att det var möjligt. Frågan var bara: skulle JAG klara av det?

Tro det eller ej, jag hade trevliga små samtal med baggarna. Kan inte påstå att jag hörde vad de sa, men det KÄNDES BRA, det kändes rätt. Jag valde ut en individ och riktade mig till den. Sen bad jag vördnadsfullt att de skulle flytta någon annanstans, samtidigt som jag lovade att jag inte skulle döda några fler av dem ( jag hade dåligt samvete, en och annan hade jag tidigare, i frustration, tryckt ihjäl ).Dessutom förklarade jag att det var besvärligt för oss att ha dem här hos oss.

Det gick en liten tid, och jag fann till min glädje att mjöl och kryddor i skafferiet plötsligt var baggfria. Däremot var det fullt av dem i ett annat skåp där vi förvarar ugns-och kakformar mm. Det verkade som att hela gänget hade flyttat in i det skåpet. Jag var tacksam för den flytten, men förstod att jag behövde vara ännu tydligare. Så det blev nya samtal där jag bad dem flytta ut ur lägenheten, samtidigt som jag visualiserade för mitt inre hur de gav sig av.
Det lyckades! De flyttade, och de har inte återvänt.

Jag välsignar dessa mina första små ”djurhjälpare”. De visade mig att jag också kan.
Sen har det rullat på, och i dag talar jag mest med större djur, såsom hästar, hundar, katter och fåglar. Men en och annan myra har det också blivit!

Nu vet jag ju också att djuren alltid svarar, och jag hör, ser och/eller känner deras svar.